The joy of giving
Hade med mig en chokladbit från jobbet. En dubbelnougat för att vara exakt.
Jag vet inte, jag tror att jag förväntade mig ett stort tack samt att han skulle minnas mig för resten av livet men så tror jag icke att det var!
Insåg efter ett tag att det inte var någon idé att jag tryckte i mig den själv då jag redan snaskat i mig en massa fett och socker på jobbet. Min första tanke när jag kom underfund med detta:
Ge den till en hemlös!
Jamen va fan... En liten julklapp, bara ett litet något! Det finns ju de som inte ger något. Jag skulle minsann vara bättre än så vill jag lova.
Så jag stannade till när jag såg min "lokala" hemlösa person (du fattar vad jag menar när jag skriver så) för att plocka fram min choklad och ge den till mannen i fråga. Jag letade febrilt i påsen men kunde ej finna den!
Tillslut dök den upp men då var mannen borta. Inget att göra. Det var bara för mig att leta vidare.
Utanför systembolaget, så klart, fann jag mig en TILL hemlös. "Perfekt", tänkte jag. "Han skall minsann få njuta av denna godbit som finns i TVÅ delar."
Jag trevar fram och frågar mannen.
- Du, gillar du choklad eller?
Mannen tittar skeptiskt på mig med sin Faktum i handen.
- Du, gillar du choklad eller?
Mannen tittar skeptiskt på mig med sin Faktum i handen.
- Kalle och chokladfabriken, är du som han Kalle och chokladfabriken, han Kalle som går på tv under julen. Är du som honom?
Ok, vad svarar man?!
- Eh, nää det vet jag inte men du kan få denna om du vill.
Räcker fram godbiten och han tar emot den.
- Tack (tror jag att han sa, han mumlade lite)
Jag vet inte, jag tror att jag förväntade mig ett stort tack samt att han skulle minnas mig för resten av livet men så tror jag icke att det var!
Jag var nästan förbannad att han inte reagerade som jag ville och just då ville jag bara vända om, ta tillbaka chokladbiten och ge den till en tredje hemlös men jag fick snällt hålla mig i skinnet.
Hmppf...
Hmppf...
Kommentarer
Trackback
