everydaystraight

Yeah!

Så DÄR! En bekännelse från mig till dig!

---

---

(En liten parantes... Jag kan inte göra nytt stycke i detta inlägg av någon anledning. Bloggen fuckar upp sig! Ledsen för matad text...)

---

Efter två månader har jag äntligen prioriterat att laga henne så jag kan ta mig ut på nya äventyr och skaka världen till dess spets. Bara att just nu regnar det och faran gillar inte regn. Jag gillar inte heller regnet som kommer göra mig pisseblöt men det är en smäll jag får ta.

---

Träffade en vän idag, vi kan kalla henne för Ragnhild. Vi hade ett ärende ihop men innan dess bjöd jag in mig själv till hennes så kallade "crib" (inte mycket till crib, knappt plats för en säng men är det bostadsbrist så är det!)

I detta lilla crib fann jag mig på hennes vardagsrumsbord en liten skål med godis. Jag högg in.

Förresten! Ordet "crib" var hennes ord, inte mitt. Jag lägger in dem för att det ska kännas lite mer personligt! Yeah? Yeah!

---

Vid sidan av datorn låg det en icke inkopplad webbkamera. Inget jag tänkte på men Ragnhild nämnde för mig att den var till för EN ENDA anledning. SKYPE SEX!!! Jag tuggade nu en jävla massa godis!

Ohhhhh.... Spännande! Jag bad henne berätta mer men hon skämdes så det stod härliga till. Jag kan förstå vad hon menar. Där sitter hon hemma med nerdragna persienner, en vacker spännande kvinna och har sex över internet! Skit i det! Har man ett hav emellan sig och den man finner het så har man!

Tur att det är en modern värld vi lever i...

---

Jag är inte förvånad, egentligen! Vi har väl alla testat telefonsex? I alla fall jag (skäms INTE för detta!)Jag tror inte att jag är ensam om att testa detta men kanske ensam om att spilla mina hemligheter på nätet...! A couple of miunutes of fame. Kan funka!

Det JAG undrade över var snarare att titta på sig SJÄLV under akten när man vill titta på någon annan via skärmen. För man ser ju en liten bild av sig själv i ett hörn... Jag vet inte... Kan bara tänka mig denna syn. En kvinna åmandes på soffan med ett finger i munnen och en hand på ena skinkan. Sexigt? Jag vet inte men EN sak är säker, jag vill höra mer!!!

---

Faran, vi drar snart och lyssnar på nästa avsnitt...

---

---

Satt på ett kafé idag i Vasa och drack en skummad cappuchino. Mums... Min utsikt: Vasa allén. Ganska mycket spännande folk som passerar. Däribland män med små hundar. SMÅ HUNDAR!! Skaffa en Grand Danois för h*****e! Du ser för JÄVLA töntig ut med en chihuahua i ett obefintligt koppel på promenad i stan! 

Jag blir då INTE liggsugen på en sådan karl vill jag lova. Skaffa i alla fall en lite lite större hund!

Då undrar jag. Är det hans eller flickvännens hund? Eller är det en hund de skaffade tillsammans bara att HAN fick INTE välja? Kanske rent utan hans eget val! Jag vet inte... Jag spekulerar bara och tycker till. Jag tycker till att jag INTE vill ha en kille med liten hund.

Ni vet vad de säger; Liten hund, stora problem... Hmmm?!

Det finns ett hotell i min stad. Ett ganska lyxigt hotell som är relativt nytt och har en pool på taket. Där kan man bada och ha det skönt. Grejen är den att om man vill bada så får man bada så att hela staden ser ens bakdel. Mindre sexigt!

Häromdagen satt jag nedanför och kopplade av med en kaffe i sällskap av en vän.

Jag ser att folk omkring mig lyfter blicken uppåt poolen och jag gör likaså.

SIMMARE I POOLEN!

Aj då... Två kvinnor iförda varsin bikini simmar omkring och det är ganska roande att se på.

Jag plockar GIVETVIS upp min kassa kamera och börjar dokumentera.

Här nedan följer resultatet!

Summan av kardemumman. Vill du hooka upp med mig, skaffa en större hund och tvinga mig aldrig att simma i en pool som avslöjar allt.

En fet diamant på det och jag är din!

En liten hälsning till alla män där ute som läser denna blogg. Mao INGA!

Well, well..

Sockerfri i NÄSTAN en vecka...

Bara att börja om!

OHJA! De må vara dyra och man kanske bara får sig en eller tre men det är SÅ värt det. Testa själv!

Det började med en resa på Alingsås pendeln. Japp! Vi skulle utanför staden där skogen växer fritt och katterna går lösa. Jag passade på att renskriva den lilla present som vi hade med oss. Ett rim, så klart! Eftersom jag hade misskött mig och inte fixat klart detta INNAN vi åkte, fick jag fixa ett sporadiskt papper att fylla mina vackra ord med. En påse från Espresso House.. WOW! 

Jag antar att det innehållet som räknas. Sant?!

Så vi kommer fram och färden till huset börjar. Huset med utsikten och de fantastiska tapeterna. En lerig färd med diverse upptäckter som överkörda möss (lantligt?!) trähus och en stor sjö! Vi når vårt mål och entrar graciöst med rimmet och två paket kondomer i handen. Nu ska världen få sin present som vi har filat på. Detta är vårt bidrag till den erotiska kräftskivan. Lösfittorna fick stanna hemma och väl var väll det! Det var en mix av par och par med barn. De hade väl fått men för livet om vi hade dykt upp med en lösfitta fast satt utanpå brallan. Nope, det gick inte...

Jag har inte skrattat så mycket som jag gjorde igår på länge! Tårarna rullade och det är ett gott tecken på att man är i gott sällskap.

Eftermiddagen ledde till kväll och det började regna. Vi packade in oss, paren med barn åkte hem och vi yngre, det lite fräckare folket stannade kvar. Nu började festen. Vi dansade till hög musik i det lilla huset till blandade tempon.

Efter ett tags rumpskak var det jag och en tjej kvar på dansgolvet. Det fanns bara en sak att göra. BATTLE!!

Iklädd min lilla skinnjacka var jag sjukt varm men det var liksom en del av min coola look under battlandets gång. ALLA medel var tillåtna. 

När dansen var över konstaterade min motståndare att hon vunnit. (Jag hörde mig för, de andra tyckte att jag vann!)

En fest som börjar vid 18.00 är ok att lämna vid 01.00. Jag var mycket nöjd. Totalt 10 kupunger senare var jag hemma och sussade sött med ett leende på läpparna.

Vi som var kvar snackade om en eventuell fläskskiva till jul.

En tanke?!

Tack alla medverkande!

What the FUCK!!! Så det blir räkor. Räkskiva med ekologisk öl (så klart) och en lösfitta. Hej hopp!

I´ll be back med bilder och text lite senare.

Man behöver inte springa men det känns inte så kul att inte orka och nästintill svimma så fort man ökar farten från gång till minimal joggning.

Jo, jag har gummistövlar men som jag tidigare har nämnt så är jag innehavare av ett par hobbit fötter. Mina stövlar är för smala och ger mig galen värk. Bättre att låta de vita dojjorna bli bruna och blöt om fötterna.. 

Kollar på Vampire Weekend som visar sig ha en MYCKET liggbar sångare. Jag är nu hooked. Där står jag långt bak och suktar efter denna man. Jag svänger lite på höfterna och visar min uppskattning genom att applådera i luften. 

Vad jag OCKSÅ har lärt mig är att stå lite längre bak! Man behöver inte stå mitt i kaoset för att det ska bli grymt. 

Jag tittade mig omkring. Jo, medelåldern var över 25 ett par steg bakåt. I gröten vid scenen var de 15 och uppåt. Inte så konstigt att jag blev irriterad över alla kids som hoppade på mig när jag såg Robyn. Jag skulle följt de äldres råd lite tidigare; "Ställ dig längre bak"

Under V.W börjar det spöregna. Direkt efter spelningen åket jag hem med sångaren i mitt hjärta. (NEJ, han har INTE tagit Salems plats!) 

Jag åker hem för det finns inget jag vill se förrän senare ändå.

Åker hem, käkar och byter om. Varmare kläder men FORTFARANDE orutinerad. Vita dojjor återigen men det tillhör väl att inte tänka när man ska ha kul.

Dags för Basement Jaxx. OH MY GOD! Det var tamejfan det grymmaste! Damerna på scen, kurviga och sjukt härliga, levererade en galen dans fest. Jag var helt lyrisk efteråt så ölen som följde passade sig utmärkt.

Senare spelade Lily Allen men jag var inte så imponerad för hon var ganska trist. Tuttfest minsann (genomskinlig body, sexigt!) men jävligt trist på scen.

Hade varit grymmare om B. Jaxx hade fått avsluta festivalen.

Efter det hela när vi lämnat festivalen för i år, började det regna hej villt. Inte stoppar det! En öl på Skål kanske?! Ohja! 

Jag var hemma innan 4 och mycket nöjd med min upplevelse.

Inget liggande men bra musik och goa´vänner.

Det blir nog en festival nästa år igen!

Ut på nya äventyr!

Way Out West, i slottskogen, Göteborg. The place to be, uppenbarligen. Min första festival någonsin och det regnar INTE i Göteborg! Fantastiskt... Festivaler är inte min grej annars. Gillar inte att tälta och kladda i lera.

Jag fick tag på en biljett för både fredagen och lördagen för en billig peng. Det var verkligen ett spontant beslut då jag var ledig i helgen och inte hade några direkta planer. 

Min första festival... Jag tror att det som övertygade mig mer än musiken, var att jag kunde ta mig hem när jag ville. Och nu är jag hemma med SJUKT svullna fötter och trötta ögon men jävlar i mig! Jag hade KUL!

Jag drack öl i solen, knuffades med kidsen på spelningarna och hoppade till bra låtar. Jag var som en töntig 18- åring kan man säga men jag skrattade som fan.

Såg Robyn och hon är definitivt ett ligg material. Kleerup är det INTE! Han var nämligen med och trummade lite. Denna karl verkade att det var HANS show. Tog fokus, sprang lite över scenen då och då. Storhetsvansinne? Han har en bra skiva med bra låtar och nu är han superälskad av alla? FEL! INTE liggbar enligt mig...

Dock var det ett otippat kort att Dr. Alban var med på ett hörn! Den gamle tandläkaren trodde jag bara var verksam i Estland musikmässigt men icke då!

De som nu lever i paradiset är tanterna som gillar att plocka burkar och tjäna sig en tia eller två. På väg hem var hela Slottskogen täckt av burkar och trasiga PET flaskor. Men som man säger; även en mask har en betydelse. Fågeln måste ju få äta.

Bäst var Röyksopp. Kul att publiken var så ivriga. Fast jag är ju halvt om halvt döv nu. Man ska ju tydligen skrika en massa va! Och när man skriker hör man inte själv hur högt det är så den stackare som står närmast får smaka på en lavett av höga toner. Stackaren var jag.. Ingen tinitus men dock åker öronpropparna med idag!

Det är som en karamell kan man säga. Man vill liksom inte att den ska ta slut! Man väntar och väntar tills efter en stund! POW! Smaken exploderar!

Ungefär så vill jag beskriva mitt återkommande i morgon om jag har turen att vara vid mitt sinnes fulla bruk.

(Tror att jag väntar mig åstadkomma under med mitt skrivande... Jag undrar jag)

Ciao!

Igår var dock den mest spännande dagen på länge.

En arbetskamrat kommer utspringandes från vårt kapprum.

"Ni måste komma och kolla på toaletten!"

Jaha... Vad sker där som är så annorlunda och nytt. Han någon glömt spola efter nummer 2?

"ÖVERSVÄMNING!"

YEAH! Action på jobbet. I like! Jag och en kollega till rusar in och ser en enorm vattenpöl på golvet. Det är uppenbarligen ett nöt som glömt att stänga av vattenkranen så det har täppts igen. Vattnet frodas i sin härlighet och börjar spridas. Eftersom jag är ganska vuxen va, så tar jag en mopp och försöker fånga upp vattnet. Det går så där.

Min kollega försöker finna den skyldiga som ska ta över mitt extra jobb men misslyckas.

Jaha! Detta fick jag för att jag skulle vara hjälpsam och eventuellt få en löneförhöjning. 

Men det var något oväntat som skedde på mitt jobb. Det kanske är rätt spännande ändå.

Tydligen så har det varit en översvämning till, när jag var på min semester. Bara att vattnet inte var vanligt kranvatten. Det var bajs- och kissvatten, från toaletten, som rann ner på vårt lager i diverse backar och soptunnor. Inte lika fräscht extra jobb. Tur att jag var borta då. SÅ spännande jobb vill jag inte ha...

Jag ser en granne rakt över som bor på botten våning med tänt ljus, öppet fönster och hela sin uppenbarelse liggandes i sängen. (OBS, ej naken. Jag hade varit en lycklig granne då..) 

NU blir det en spännande middag! Jag vet, det är förbjudet men det är så spännande att tjuvkika! 

Inget sker och vi återgår till middagen. Helt plötsligt ser vi i ögonvrån att det rör sig i lägenheten. Han är inte ensam! Vi kollar noga. Kramar han om en man i sängen? Nope, det är en kvinna. De rumlar runt och verkar ha det väldigt mysigt. Vi tänker oss en live porrfilm men jag tror knappast att vi kommer ha det så roligt. Precis vad jag misstänkte! Killen drar igen fönstret och det blir becksvart i lägenheten. TRIST! Jag hade sett fram emot att kika lite, kanske med lite popcorn i min hand.

Är detta ett tecken på att jag är uttråkad om jag sitter och kollar in mina grannar? Jag är ju en nyfiken person så jag tycker nog att jag kommer undan med ett litet smygtitt då och då. Det är inte så att jag ägnar mina kvällar att råstirra in i fönster. 

Fast det hade varit spännande...

Eftersom jag bor ganska långt ner själv, en halv trappa upp, så försöker jag passa mig från att dansa naken i min lägenhet. Jag vill inte bjuda på för mycket... 

Eller borde jag? När du vill ha oväntat besök?! Lite kaffe på det? Kanske till och med te!

Tror inte det kommer funka i mina hoods, tyvärr. Jag får fortsätta sitta på kaffebarer och vänta på nummer...

FUCK SJ! Jag har till och med gått med i en grupp på FB som håller med mig fullständigt. Kanske inte mest det ultimata sättet att visa sin avsky för ett företag som leker med min tid men jag var rätt förbannad ett tag. Detta gjorde jag i och för sig INNAN SJ strulade med mig igen. Karma? I vilket fall som helst jävligt ironiskt...

Jag var på väg till Varberg där jag skulle sola och bada minsann. Onsdag kvällen innan bestämde jag mig för att åka riktigt tidigt. Åtta på morgonen kanske? Då skulle jag ju hinna med de bästa soltimmarna. Ok, åtta kanske är lite tidigt men jag tyckte att det kunde vara fint att vara framme vid tio i alla fall. Jag smsar mitt sällskap nere i Varberg, talar om min ankomst tid och packar väskan. Givetvis dricker jag vin på onsdagen vilket gör att en sovmorgon passar sig utmärkt torsdag morgon.

Ankomst tiden beräknas en timma senare än vad jag bestämt. 11.21 framme i sommar staden. Fantastiskt! 

Jag hämtar ut min biljett, sätter mig på tåget och inväntar avgång. 

"SJ informerar. Pga olycka mellan Varberg och Kungsbacka blir tåget tyvärr försenat. Vi gör vårt bästa för att lösa detta och hoppas att vi kan ta oss fram med tåget från Kungsbacka ner mot Malmö"

Jamen det var väl inget ovanligt! Olycka, så klart... En kossa som betat lite fel eller något. Det händer ju jämt att skiten måste spåra ur.

Jag hoppas på en mindre försening men får mig ett rejält slag i ansiktet när jag kommer till Kungsbacka. Tåget går inte längre, utan resterande sträcka ersätts med buss. BUSS!!! Jag AVSKYR buss på sommaren. AC finns inte och det tar tid.

När jag kliver av tåget slår värmen mot mig och jag skyndar mot busshållplatsen där bussen ska vänta. Opps! Jag är visst inte den enda som väntar. Stackars jävlar... Passagerare från avgången tidigare har väntat i över en timma på buss. Varmt är det och jag hade inget val än att sätta mig och vänta på bussen.

Tills slut får jag lov att åka med buss nr 3 efter 45 minuters väntan. Hålla på att vara arg och sucka tjänar ingenting till, så jag läste ett extra kapitel ur min bok och var tacksam att vädret var med mig.

Väl på bussen i en stol jämte en krydd doftande, sovande man sitter jag och lyssnar på en kvinna som INTE har koll på sin ljudvolym. Hon talar givetvis med någon son eller så i mobilen, som skall hämta henne på någon station. Ska hon av eller vara kvar?! Vilket blir enklast?! Nå? Hela bussen tystnar och lyssnar på tanten som diskuterar med "sonen" om vad hon ska göra. Hon börjar gå ner för trappan i bussen för att ta sig av men ångrar sig sen. ORKA! Bara bestäm dig för fan!

Jag är trött på tanter i värmen...

Är det värt att köpa sig en bil kanske? Då slipper jag ju både tanter och kossor på spåret.

Kan vara något att tänka över till nästa sommar.

Igår bar det spontant av till havet. Jag träffade upp en kompis på en morgonkaffe. Hon såg VERKLIGEN  ut att behöva sig ett uppfriskande dopp. Lite rufsig i håret, svullna ögon och solglasögon för att försöka dölja gårdagens bravader. Allt detta tyder på en hård natt och kräver snarast åtgärd. 

Vi har just denna dagen möjlighet att låna en bil. Har man bil så väljer man att ta den istället för att sitta på en svettig vagn med en massa svettiga människor. 

Så vi får nyckeln till bilen som skall ta oss mot glittrande vatten. Det är inte vilken bil som helst, utan en VOLVO kombi. Saken är den att det är JAG som ska köra, eftersom jag är den enda som inte är bakfull. Jag tittat på monstret och intalar mig själv att detta kommer gå bra. "Jag har ju för fan körkort! Jag klarar väl allt!?" Till saken hör är att jag i mitt 27-åriga liv ENDAST har kört små bilar.

Denna bil har automat vilket lugnar mig något. Nu slipper jag dragläge och eventuellt få motorstopp i en backe och krocka med bilen bakom eftersom jag kanske inte kommer gasa tillräckligt. SKÖNT!

Vi beger oss. Köper sushi på vägen, plockar upp allt och alla som ska med och läser vägskyltar eftersom ingen av oss kan vägen. Det är en bit utanför stan och villa bort sig är inte kul...

Åker man mycket kollektivt, blir det svårare att hitta med bil eftersom man bara sitter och tittar ut genom ett fönster.

Trots hjärtklappning så kommer vi ut på leden och färdas mot vårt mål.

Väl framme på plats ska vi parkera också. HELVETE!!! Jag HATAR att parkera! Speciellt NU när jag kör en jävla van!

Jag gör ett tappert försök när jag ska in emellan två bilar på en proppfull parkering men ger upp ganska snart, när jag inser att det inte kommer funka. Jag ber mina medresenärer hjälpa mig. Sagt och gjort! Hon sätter sig, tittar på växelspaken och utbrister "NEEEEEEEJ! Jag KAN inte köra automat!" Vad FAN!! Det är ju bus enkelt men ok.. Jag försöker tänka snabbt. Aha!

Jag ser med mitt öga en bil bakom som ivrigt väntar på den andra, enda lediga parkeringsplatsen. Det är en ung kille i bilen och jag ser min chans att lösa detta. Jag låter killen parkera och struttar fram.

Med min mest kaxiga och djupa röst frågar jag killen. 

"Ursäkta mig. Det är så här att jag har lite svårt att parkera bilen eftersom jag är så ovan vid stora bilar. 

Tror du snäääääääääälllllllllllllaaaaaa att du skulle kunna hjälpa oss kanske? Vi skulle bli SÅ tacksamma!"

Han tittar på mig och ser rätt nöjd ut över frågan.

"Självklart"

Där gjorde vi hans dag i alla fall!

På ett kick fixar han detta som fyra tjejer inte kunde och vi tackar och bockar. Hans lilla söta tjej stod kvar vid deras bil med armarna i kors och inte alls såg så glad ut.

Pinsamt? Inte då! Jag kände mig rätt nöjd med att jag slapp parkera och bekymmersfri kunde ta mig ner mot vattnet och njuta av dagen.

Tack killen!

Nu gäller det att lägga all fokusering på de sista lediga dagarna som är kvar.

Jag fick ett råd angående min lilla blogg. "Jobba med kortare inlägg! Så funkar de mer professionella bloggarna och det är så de får läsare!"

Nr. 1. Jag är inte professionell (ännu)

Nr. 2. Jag skriver för att jag tycker att det är kul

Nr. 3. Det är min grej att skriva lååååååååååånga inlägg! 

Det är så man ska minnas mig. Antingen blir man uttråkad eller sugen på nästa inlägg. Med mig vet man aldrig. Jag är som ett russin i en kaka. Överraskande, ibland efterlängtad, ibland inte. Låter det ens vettigt?

Skyller på att det är spöktimman som gör det hela lite snurrigt att skriva.

Satt i en park idag under ett par soltimmar. En park som känns ganska skabbig enligt mig. En spritpark helt enkelt! Den ligger mitt i stan och är en plätt dit folk gärna sätter sig med en spontant inhandlad starköl, från systemet knappt 5 minuter bort. 

Spontant - underbart! Jag tycker bara att det ser illa ut. Små alkis ansamlingar. Så är det. MEN! Det jag funderade över när jag satt där på en filt var följande. Varför höjer man på ögonbrynet när det sitter ett gäng skräniga gubbar med en 10,2 i handen och inte åt det ungdomliga gänget på 25+, med en lite lägre alkoholhalt i sin öl, som är MINST lika högljudda?

Det är lika illa det! Inte sant? Det är ju samma sak bara att dessa herrar råkar ha ett dåligt rykte om sig. Alkoholister... 

Ja visst. Men är inte vi andra det då? Bara för att man är runt 20 så är väl inte det mer ok? Båda två är minst lika illa för stadsbilden.

Likadant med tjejer som får komplimanger. En komplimang är en komplimang som ges av någon som uppskattar något du råkar ha. Din skönhet, din personlighet osv. Men kommer den från en äldre herre eller någon som inte råkar vara blond och snygg, blir de förbannade! WHAT! WHY?

Dubbelmoral... Säg tack och var nöjd kvinna!

Jag ska i vilket fall som helst leka semester alkis i morgon och öppna mig en flaska Cava vid vattenbrynet. Då ska jag bli full på saltvatten, sol, skratt och bubbel minsann. Men jag ska hålla mig oskränig.

Punkt.

Jag har en tendens att få mig en massa nummer av okända män. Säger inget annat än att det är spännande. Gillar att det inte är så jävla svenskt där man inte vågar! Uppskattar modighet! 

Här följer två exempel.

Jag sitter på vagnen, ska möta ett par vänner. Mamma har precis ringt mig på mobilen och efter jag lagt på hänger sig skiten (uppgradera en 5 år gammal telefon kanske?!) 

Där sitter jag nu på vagnen lite smått frustrerad över att jag inte får upp locket på telefonjävlen så jag kan ta ut batteriet och starta om skiten. Så klart får jag inte upp det överhuvudtaget. Jag försöker med ALLT! Detta ser även en kille som sitter bara ett säte ifrån mig. Han sätter sig jämte mig och frågar om jag behöver hjälp. Jag blinkar med mina ögonfransar och säger "Ja tack!" Oh! En karl som minsann inte är en fegis. DET gillar jag! Han ser ok ut och är trevlig. Iof är han inte svensk. Det kan förklara att han faktiskt vågade sig på att ta kontakt. 

Nävål, vi bytte nummer och stämde träff. Klart! Det behöver inte vara mer än kaffe. En ny bekantskap är aldrig fel.

Så jag träffar killen. Det första jag gör är att komma ett par minuter sent. Det var INTE uppskattat! Det lät han mig veta med en gång. Opps! 

Vi tar en kaffe och nu börjar det balla ur. Han börjar fråga ut mig om ALLT! Inte ett vanligt samtal utan mer som ett förhör. Väldans obekväm... Han talar om att han bor i sin brorsas lägenhet som har en projektor och stora högtalare. Han bjuder in mig på film... Ehm, du killen. Jag tror inte det! 

Han frågar ut mig om vad jag ogillar mest i världen (OBS! Han pratar inte svenska, endast knagglig engelska)

Jag hinner knappt svara innan han drar upp "Snakes... I HATE snakes!" Detta sitter han och pratar om ett bra tag, hur mycket han hatar ormar.

Ok jag MÅSTE verkligen gå NU!

Ingen som klandrar mig?! Bra!

Jag står och solar mig i all min prakt. Solen lyser, håret fladdrar i vinden. Jag ser lite mystisk ut med mina solbrillor. Gör inte så mycket, bara hänger. Vad händer?! JO! En kille kommer fram, börjar snacka med mig. Trevligt. Gillar det so far. Han ger mig sitt visitkort (!) och ber mig ringa om jag har lust.

Jag har inget att förlora så jag ringer och vi stämmer träff. ÅTERIGEN EN KONSTIG KILLE!

Denna snubbe har ett kriminellt förflutet, gillar att slåss och försöker förföra mig på stället vi sitter på. Men du...

Vi skulle ta en drink, INTE ligga! 

Han ger inte upp. 

Vi tar följe till spårvagnen och jag ska hem, SJÄLV! Lillkillen får stå ensam kvar och drömma om den flicka han gav sitt visitkort till, för vi kommer INTE ses något mer.

Han försöker med bland annat:

Jag kan ge dig skjuts hem så slipper du gå!

Han:

Bor du i stan?

Jag:

Retard...

Jag åker hem och undrar om det är så här det ska vara bara för att jag råkar gilla spontana killar. Ormhatande mördare..

Åter till idag. Min vän och jag tar en kaffe efter våran vuxentur. Det sitter alltid folk ute på denna kaffebar så man har en rätt sjysst uppsikt över gästerna. Det sitter en kille rakt över gatan och jag antar att vi flirtar lite. VÄLDIGT oskyldigt. Kaffet är slut och vi går. Jag känner att det går någon bakom oss, jag vänder mig om snabbt och det visar sig vara han.

Han stannar mig, räcker fram en lapp "Ursäkta, jag brukar inte göra så här men här har du en hej lapp." Han går lika snabbt som han dök upp. Jag vecklar upp den och där står det

" KAFFE ÖL PARAPLYDRINK? (numret /namnet)"

Jag tycker att det är helt fantastiskt, det är inte det, bara att enligt min erfarenhet är det bara idioter som ger mig sitt nummer.

Jag antar att det återstår att se...

Jamen, då slapp man ju dessa depressioner, för trånga gummistövlar och semestern hade minsann inte behövt lida av att jag är förbannad konstant. 

Kan vara detta också i och för sig... Mina stövlar är för små. Bra där! Köp ett par som är anpassade för pinnsmala fötter när jag själv lider av en hobbit modell, gör det! Ack och ve.. de var ju så fiiiina! Bor man i storstaden så kan man inte se ut hur som helst. Eller?! MEN jag tänker då inte klampa runt i ett par fiskarstövlar. Va fan! Var jag tvungen? Allt för att vara lite tjusig?"

"Vill man vara fin, får man lida pin" HELL NO! 

Fast det finns ju lösningar på allt. Hör på detta. Köpa ett par nya stövlar som passar hobbit fötter kanske?! Jag tror det få bli så.

Jag har aldrig varit på en stor konsert i hela mitt liv. Det har bara inte blivit så. Jag har varit på små intima spelningar men inte som denna i fredags. På ullevi, U2. Det var jäkligt coolt. En frusen rumpa, lite gåshud och en häftig upplevelse senare var jag mycket nöjd. Detta kan jag tänka mig göra igen.

Dagen efter, middag.

Mamma bjöd in mig till sig. Även bjudna var ett par väninnor till mor. Jag och ett gäng yngre damer, detta blir spännande!

"Vad bjuder kvällen på för samtalsämnen måntro?!" Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men inte att samtalen är typ samma som jag och mina vänner ibland har. Om kärlek och karlar. Ohh dessa karlar... Slutar de aldrig ställa till det? Jag tror att jag vill vara gift och jävligt lycklig när jag når deras ålder minsann.

Det jag analyserade här vara nog att kvinnor inte förändras. Vi är de samma trots ålder. Härligt. Men, blir man inte
visare med tiden?

Det är inte bara snack om karlar. Jag fick höra min mor säga ord jag blev GENERAD ÖVER!! Tvätta tungan lady!

Kan vara att hon inte såg mig som "sin unga dotter" under middagen utan mer som en del av sällskapet.

Å andra sidan, varför ska hon inte kunna tala om det hon vill?! Jaja, det är fortfarande jobbigt när mamma säger KUK.

Barn fick även plats på ett hörn. Alla kvinnor instämde med varandra att de gärna skulle varit lite äldre och visare innan de skaffade sig sina kärleksbarn. Så många misstag som gjorts som önskades vara ogjort.

Samt saker man ville gjort annorlunda. Men så är det ju med allt så varför ens tänka tanken. Hur vet man annars vilket sätt som passar en?!

Jag plockade fram mitt "När-jag-blir-redo-att-skaffa-barn-tips" block och antecknade. Nu kommer jag bli en bästa av mödrar!

Dagtid var mitt sällskap och jag på staden. Min barndoms kamrat sen 25 år och hennes kille.

Så här är det. Fröken C´s mamma har en chihuahua. De som känner mig vet att jag har VÄLDIGA problem med dessa små råttor. Jag gillar dem ICKE!

Dock ville C att jag så GÄRNA skulle träffa det lille djuret och jag tänkte att jag kanske kan övervinna denna känsla av "avsky".

Sagt är gjort.

Jag hade lite problem när jag träffade den lilla krabaten. Det var lite som att försöka bota en fobi, när jag böjde mig ner för att klappa hunden.

Kom igen! Det var ju som att klappa en darrande råtta. Jag hade trampat ihjäl det lille livet på två korta om jag hade haft en sådan. Den springer ju runt ÖVERALLT och ingenstans! Fastspänd i sitt lilla koppel genade den mellan ben och sniffade på väggarna runt omkring. Hade den hittat lite kiss som en Grand Danois hade lagt av, hade den drunknat.

Jag tror bestämt att jag har intalat mig att jag gillar detta djur mindre än vad jag gör.. Föredrar helt enkelt hundar som är lite mer hundar. Lite större och som man kan klappa med en hel hand inte bara ett finger. Men jag är glad att mamman och C är nöjda med sitt val av hund.

I vilket fall så tyckte jag att det kunde vara passande att vid detta tillfälle göra mig av med min fobi och hålla i "hunden". Och det gjorde jag... Det var en mycket konstig känsla, som att hålla en kattunge som liknar en hund.

Jag har just gjort något som jag lovade mig själv när jag startade denna lilla blogg. Något som skrämmer mig... Skit töntigt, jag vet. Men så små hundar ÄR töntiga fast rätt söta ändå.