Nu?
Visst svider ögonen men jag kan inte slita mig från natten och hoppa i säng! Klockan säger läggdags sen måååååååånga timmar (kärring?!). Jag sitter kvar på samma plats, regnet har lagt sig och ljusen har brunnit ut. Här sitter min bästa vän och jag och andas varandras luft. Att bara vara utan att tänka, säga något eller försöka hålla en slags tillgjord stämning. Att inte bry sig om morgondagen utan bara vara HÄR & NU.
Säg mig. HUR ofta sker detta? Att man som människa bara accepterar att leva i just den sekund som ges? Inte ofta.
Kom INTE och säg att du gör det för tänker du efter, är du oftast redan på bussen och på väg till det där kaffet som ska avnjutas med en vän. Eller på din resa till Barcelona om 4 veckor när din semester BÖRJAR! Vad fan hände med livet däremellan? Blev det oviktigt och innehållslöst?!
Jag ska inte säga något, för uppenbarligen lever jag inte alltid som jag lär. Jag har längtat så efter min semester att jag kunde sjukskrivit mig. Vad hände däremellan? Upp när klockan ringer, på väg till jobbet för att redan längta hem. Klockan tio längta efter lunch och vid arbetsdagens slut; önska att jag redan var hemma.
Kom igen!!! Livet är NU och inte sen!
Jag minns hur mamma brukade skälla på mig när jag skulle göra något NU.
Mitt svar : Jag gör det sen!!!!!!!! (I ett igenkännligt tonårsvrål)
Min mors svar: Det FINNS inget senare! Gör det NU!
Sanning. När jag tänker efter så här på äldre dagar fattar jag vad hon menar.
Mödrar ska ha sig en eloge!
Japp! Leva i nuet, inte tänka på morgondagen (den kommer i alla fall)
Trött kommer jag säkert vara men vad gör det!? Jag har det så jävla bra just NU!
Eat that!
Kommentarer
Trackback
